Är det fredagen den 13de idag?

Jag hoppas att det inte är fredagen den 13de idag. Otur är det absolut sista jag behöver ju..

Tänkte jag skulle dra rundan om mina ovänner, och varför.
Jag separera med Med min minsta sons pappa för ca ett år sen. Ett jobbigt avslut, men ett nödvändigt. Jag jobbade alldeles för mkt och vi tappade varandra på vägen. Sen blev det otrohet osv på vägen. Jag kände att allt var dött. De fanns inget kvar för oss. Berättar mer om mig Mr P i ett annat inlägg.

Vi separera snabbt och lätt, jag mer eller mindre fixa lgh till han och packa hans saker och bad han gå. Jag letade en billigare lgh vilket va väldigt svårt. Tillslut va jag och titta på en bostadsrätt i andrahand. Där sas det att " vi skriver kontrakt på ett år och fungerar allt så förlänger vi det. Jag va överglad. Äntligen ett billigare boende och min äldsta son kunde få komma närmare vänner och skola. Där fanns bara grönområde och perfekt för barnen. Jag flytta in och kände att livet va bra. Men så klart så fick jag sparken. Sparken fick jag på fel grunder. De va en väldigt intensiv tid men min äldsta son som va under utredning både för adhd och autism. Många möte minst tre möte i veckan, och skolan ringde och bad mig komma för att han inte gick att kontrollera. Jag fick lämna jobb ofta med taxi för att re upp allt de som skolan inte klarade av. De räknades som vård av barn och när jag ifråga satte min chef om uppsägningen så skyllde han på de ena efter det andra. Ska berätta att jag jobbade på Audi och Skoda som städerska genom ett bemanningsföretag. Audi och Skoda hade inga synpunkter överhuvudtaget och ville absolut inte att jag skulle sluta...
Men jag hade två av mina andra jobb kvar och fortsatte kämpa på. Jag hade ofta vänner på besök i stort sätt varje dag. De var trevligt och jag trivdes. Barnen älska det och där va alltid någon hemma. Samtidigt som jag älska mitt hektiska liv, med mkt jobb med min äldsta så saknade jag aldrig Mr P. En kväll va de lite vin med Goa glada vännerna. Vi fick för oss att vi skulle skulle gå ut. Jag hade inte varit ute på fem år i Ystad. Pga av skyddad id sen ett gammalt misshandels förhållande. Men jag hängde på, taxin bokade vi var glada och hade jätte kul. Hoppar ut ur bilen och är på väg in. Min vän ska precis rycka upp dörren till PC där alla stannar upp. Mr M sitter där viskar S försiktigt och osäkert. Onykter som jag va och väldigt bestämd svarar jag med att " jag har hållet mig undan i fem år han ska inte stå i även för mig längre. Vi ska ha kul. Någon gång måste jag få vara där jag vill"
Så vi traska in. Jag darrade i hela kroppen. Och jag gav han inte en ändade blick. Jag hade bara baren som sikte, som naturligtvis skulle vara längst in. Jag vet att de kändes som en evighet innan jag kom dit. Beställde två tequila tog dom i baren och sen beställde jag en redbull/vodka. Satte mig vid mina vänner och bordet bakom. Sen vet jag inte så mkt mer av den kvällen mer än att jag fick svårt att andas och att de kändes som att någon stod på mig. Sen gick jag fram till honom och tyckte att vi kunde re upp de som hände för fem år sen i tinget och hovrätten. Han dömdes till 6 mån för misshandel och kvinnofridskränkning. Där togs bara upp ett dygn, av misshandel de hände betydligt mkt oftare men jag orkade inte dra upp allt.
Denna kvällen slutade med att jag blev svag och han va helt plötsligt den man som jag ville att han skulle vara år 06-08. Vi va uppe hela natten och han ville veta vad han gjort mig. Jag berättade på vilket sätt han slagit och skadat mig vissa saker detaljerat och visa inte. Men han mindes inget. Han bad om ursäkt flera ggr. Han berättade även att jag va fin osv. Dagen därpå blev naturligtvis mina vänner oroliga och ifråga satte om det va så smart. Nä de är väll klart att det inte var det. Gå tillbaka till en man som man va så rädd för. Levt i hemlighet för att inget ska hända fått flytta runder osv. Nä de va inte alls bra. Jag strunta i att svara på hans samtal och sms. Jag försökte fortsätta leva min vardagar så som den va innan han dök upp. Jag tänkte mkt på hans vänlighet och hans lugn. Helt plötsligt va han allt de som jag ville att han skulle varit då. Jag och Mr P. Blev bra vänner igen och vi åt ofta midda och gjorde saker med barnen. De va skönt och bra för han va min absolut bästa vän. Han visste allt om mig. Vi hade levt med varandra i fyra år och har ett barn tillsammans. Just i allt detta så va de nog så att han kände mer för mig än jag för han. Jag såg inget och märkte inte att de var så. Men nu ett tag längre fram i livet så är det väll klart att de va så.

Jag och min just då, Goa vän Sara låg i min säng och hade förmiddags mys i mitt sovrum. Vilket vi brukade ha när barnen va på dagis och innan jobb osv. Helt plötsligt kom vi in på något som hade med Mr M att göra och jag va tvungen att ringa upp han och ifråga sätta. Och så va jag fast. Sen kom det att vi skulle träffas, fika osv. Sen va de bara han och jag. Jag förlora en vän efter en. Vi hade det bra, men de skulle aldrig blivit så som de blev. Han började ha åsikter och kontrollera, jag bad han gå varannan vecka och sen tog jag tillbaka han igen och så har det varit under våra månader t-sammans. Han har sårat mig något fruktansvärt. Ovan på dessa bråk och kontroll så blir jag av med min lgh. Fast att de bara hade gott 6mån. Han va jätte snäll och hjälpte mig och bjöd mig på en jätte fin resa till Spanien. Jag frågade min vän S om jag kunde bo hos henne så betalde jag hennes hyra tills jag hade hittat någon lgh. Hon sa ja, och vi bestämde så. Men hennes dåliga förhållande speglade in på vår vänskap vilket säkert mitt dåliga förhållande gjorde på henne. Så helt plötslig fick jag inte bo där. Och mitt liv föll, allt bara rasade. Inget hem, förlorar mina barn osv. Allt va bara kaos. Jag önskade varje dag att mitt liv bara tog slut för jag orkade inte mer. Mr M erbjöd sig att hjälpa mig med flytten och att jag kunde låna han container till mina saker och han hjälpte mig fullt ut. Sen vad avsikten egentligen va de kan vi prata om i ett annat inlägg. Så klart så va jag i stort sätt alltid hos honom. Jag punktera väldigt tydligt att vi bor inte tillsammans jag är här för att jag vill vara med dig. Till h
En början så låtsades han förstå. Men han ogilla att jag sa det efter ett tag. Han ogilla när jag titta på lgh utan honom. Han ville stå som med sökande och borgen på mina intresseanmälningar hos dom olika hyresbolagen. Så klart att han fick de va ju bara bättre för min del att få en lgh. Han hade en bra inkomst. Vi var och tittade på några men inga som vi fick. En förmiddag så fick jag ett erbjudande om att komma och titta på fyra olika lgh i ett ny renoverat hyreshus. Jag va jätte glad. Titta på dom och bestämde mig för den ena trean. Han fråga om alla upg stämde på intresseanmälan och jag sa ja. Jag va så glad över att fått en lgh äntligen så skulle jag få tillbaka mitt liv igen. Detta va mitt i ett av våra göra slut stunder. Inflyttningen va den 1 sept och då skulle hyra och tre depshyror vara betalt. Mr M gjorde klart för mig samtidigt som jag va glad över detta att ja fick absolut inte låna av honom. Och han tänkte inte stå som borgen på lgh. Okej tänkte jag. Jag måste ju lösa detta då på något sätt. Jag hade precis lärt känna en ny vän J vi pratade mkt och skämtade mkt om vi skulle förfalska hans namn underskrift. På kontraktet. Så klart skulle jag inte göra de påmriktigt. Men jag önskade just då att jag hade haft samvete till det. Jag visste att J va intresserad av Mr M men jag brydde mig inte särskilt mkt ihäller och jag höll det för mig sj, jag berättade inte ens de för honom. Han hade så mkt med alla andra tjejer och mig, så han hade nog att håla koll på så att jag inte skulle få veta något om dom...
Mitt under denna resa så fick jag vid olika tillfälle blåmärke och oftast i samband med att vi varit ovänner och jag lämnat. Eftersom vi hade den historik med misshandel osv, så va de ganska självklart för dom vart jag fått dem ifrån. Jag behövde oftast inte säga något för dom trodde mig inte ändå. Ja lät de va. De va säkert dumt. ..... Fortsättning följer